Reseberättelse – Internationell konferens i preventiv medicin och folkhälsa, Rom

Maria Edvardsson, medicine doktor från Linköpings Universitet, delar med sig av sina erfarenheter från 6th International Conference on Future of Preventive Medicine and Public Health.

Först och främst vill jag tacka för stipendiet från SFKK, som täckte största delarna av kostnaderna för resa och boende i samband med konferensen, se bifogad ekonomisk redogörelse.

Konferensen som jag har deltagit i hade namnet: ”6th International Conference on Future of Preventive Medicine and Public Health” och hölls i Rom 23–24 mars 2026. Trots den pågående konflikten i mellanöstern, medverkade deltagare med från stora delar av världen; Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Asien, förutom Europa.
Syftet med konferensen var att föra samman forskare med olika professioner, verksamma inom många olika områden för att presentera och dela ny kunskap med varandra, med fokus på Preventive Medicine. Inom ramen för konferensen har även fruktsamma samarbeten vuxit fram och vi som närvarade för första gången blev inbjudna att samarbeta framåt.

Jag har från SFKK:s sida blivit ombedd att i denna reseberättelse fokusera på ”konferensens specifika bidrag till klinisk kemi”. Under konferensen var det flera föreläsare som lyfte vikten av att kunna mäta nivåer av vitaminer och spårämnen, för att säkerställa/följa hälsostatus och därmed kunna upptäcka ev brister innan sjukdomar uppstår. Där har vi inom klinisk kemi en stor möjlighet, genom att utöka vårt sortiment med sådana analyter. De bör helst vara lättillgängliga, säkra och billiga och då finnas tillgängliga för våra nuvarande kunder, men sannolikt även för oss nya kunder. Människor nyfikna på att förhindra framtida kroniska sjukdomar. För övrigt skulle jag vilja vända på fokuset, till: ”klinisk kemis bidrag till konferensen” och likaså våra kunder.
Flera gånger har jag deltagit på klinisk kemiska konferenser och bl.a. berättat om svårigheterna att tolka resultat från laboratorieanalyser från äldre multisjuka individer. I dessa samlingar har man vetat att referensintervall tas fram från friska, antagligen yngre individer och att intervallen, i fallen med multisjuka äldre får användas ”med en nypa salt”.

På den aktuella konferensen fick jag möjligheten att ”utbilda” om referenspopulationer, hur referensintervall tas fram och varför de inte alltid är att lita på när resultat från individer olika referenspopulationen ska bedömas. Jag ser gärna att vi som arbetar inom klinisk kemi är diagnostiska partners till sjukvårdspersonalen som använder våra resultat. I det arbetet måste vi ut från labben och berätta hur vårt arbete fungerar och att vi gärna hjälper till med tolkningen. Önskar att vi kommer ut från våra tillstängda labb och kommunicerar mer med våra kunder.

Än en gång, tack för att ni gjorde det möjligt för mig att närvara på konferensen.

Vänligaste hälsningarna!

/Maria Edvardsson